Kräv ansvar.

Funderar mycket på ordet ansvar och det egna perspektivet. Och som medmänniska anser jag att vi allt för ofta nu för tiden har lätt att kräva ansvar av andra, men inte av oss själva. Och nu undrar jag, borde vi inte kräva ett betydligt större ansvar av oss själva? Egentligen? 

 

Ansvar.  Från början att svara inför rätt. I princip ursprungligen samma ord dagens gensvar, det vill säga svara på tilltal. Germanskt och/eller saxiskt ord som till exempel motsvaras av engelskans answer. Fast dagens engelska ord för ansvar är responsibility, vilket i sin tur betyder att svara mot något.
Skrev om det vackra i ordet ansvar för tre år sedan (klicka).

Som journalist (slutade arbeta som sådan för ca tio år sedan) är det viktigt att granska makten, att se perspektiven och se om världen blir bättre. Och berätta om det så att du såm läsare/lyssnare/tittare kan få ett perspektiv.
I detta arbete ingår frågor om ansvar. Har en chef/tjänsteman/politiker eller annan blivit tillsatt för att ansvara för något är det rätt att granska om detta ansvar tagits – därav en massa kritiska artiklar om de som har makt. Ja, massa negativt blir det, men bara om du som läsare inte tar eget ansvar för att agera efter den kunskap journalistiken gett dig.

Ser också när det gäller den politiska utvecklingen i Sverige att de flesta har åsikten att någon borde göra något. Oftast någon annan. Det är många som i dagens polariserade samhälle tar vilken detaljfråga som helst och (i mitt tycke) deklarerar utan direkt grund att det är den eller den politikers ansvar. Även om frågan i sig knappast är något som handlar om ideologi, utan mer är något som skulle må bra av perspektiv och eftertanke.
Fast om vi nu inte gillar det politiska läget är väl ändå ansvaret personligt? Att: 1. Läsa på, 2. Skaffa perspektiv och 3. Göra något själv. Och inte skylla på andra.

Vad jag saknar är insikten att de allra flesta saker egentligen kräver egna ställningstaganden och ageranden, inte att direkt kräva ansvar av andra. I vår vardagliga liv är vi människor inte opinionsbildare, utan snarare medmänniskor.

Jag tycker att vi alla nu borde kräva ansvar – av oss själva. Och att ta ansvar, som medmänniskor, som föräldrar, som barn, som vänner, som deltagare och som du och jag. Ta ansvar, inte kräva det av andra.