London revisited, del 3.

En del kanske undrar över rubrikerna, med deras ”revisited”? Jo, jag har en utdraget förhållande till London. Var där med min familj i slutet på 60-talet, som diskare på en Englands-båt till och från en hel sommar år 1975, flera gånger under min skådespelartid – såg musikaler, teaterpjäser och gick kurs där på 80-talet.
Sedan har jag varit där än fler gånger, senast i april 2014. Det var min första gatufoto-resa, en resa med Mats Alfredsson och 23 andra entusiaster. 

Liverpool station, London, april 2014. Foto: Mats Alfredsson. Jag är längst fram, tvåa från höger

När jag återvände nu var det på helt egen hand, för jag har en bild av det jag ville fotografera igen, mycket var från tunnelbanan, med dess speciella utformning, linjer och människor. Men mer än så planerade jag inte. Tog med min stora kamera, köpte ett tunnelbane-dagskort och började.

Det första som slog mig att människorna i London, precis som hemma i Sverige, inte längre ser en. De tittar ner i sin lilla skärm (utom på eftermiddagen, då de flesta läser tidningen) och är borta från vardagstristessen. För mig är det synd, då just ögonen och kontakt är det jag söker. Nå, en av de sista dagarna var jag ute och fotade när det var som mest trångt. Och jag hamnade intill väggen med en relativt ung man som inte hade sin mobil framme. Jag lyckades få till en bild som säger rätt mycket om hur jag känner The Tube är. Vanliga människor som rör sig bland andra, men lika ensamma ändå.

De andra två inläggen i denna kortserie hittar du här. Del 1. Del 2.

”The Tube, waiting”

Gillar du mina tunnelbana-bilder? Det finns fler att se på min gatufotosida, klickar du här, kommer du dit.